Tårar, dom bara rasar ner och vette fasen hur jag ska få dom att sluta.
Veckan började hyggligt med en månda som va över ganska snabt ändå trots 1tim övertid igen, tisdag jobbade jag och drog sen till Huddinge och my secound family =) Fikade och pratade massa med Nina och sen hämtade vi killarna som är helt kära i mig :) slogs om händer och famnen och allt, knäppt egentligen att det blivigt mer så nu när jag inte har tid att åka dit så ofta. Men dom är världens mysigaste killar och om Enzo ens blir en mini bit som dom så kommer han att vara helt och hållet perfekt. Älskar att mysa med dom!!
Sen så passade jag och Rickard på att gå på bio. Hinner ju aldrig göra nått annat än att äta, jobba och sova så vi passade på att bara umgås och vara vi! Gick och såg FAME och vi gillade den. Fast han klagade lite på att det inte va som musikalen :P
Sen hem och sov :) Onsda vaknade jag och bara grät. Grät för att jag behövde gå upp, för att jag behövde äta, för att jag kom på att jag måste duscha och sen för att jag måste gå till jobbet.
Vet att jag har massa hormoner och allt sånt men den här gången grät jag inte för det :( Det är helt och hållet 100% jobbet. Känns precis som jag är ensam där och senaste 2veckorna har jag skött tre tjänster på samma gång för minst betalt av dom alla.
Chefen har nu äntligen märkt det men ärligt talat spelar det ingen roll. Han säger att jag är så duktig och ambitiös men att jag stressar upp mig för mycket. Att allt måste inte göras direkt men han verkar inte förstå att mycket har ju visst behövt det. Visst jag kunde väntat med att hänga upp nya kläderna vi fått mm men allt det andra va visst brottom och direkt. Åkte hem efter jobbet och grät allt mer, låg i sängen i Rickards armar och bara grät och även om han försöker så hjälper det inte så mycke för det handlar ju inte om oss utan om jobbet och då spelar det inte riktigt nån roll att han älskar mig och ser vad jag gör. Tyvärr.
Blir väckt torsdag morron av jobbet. Då har en till sjukanmält sig och eftersom vikarien måste gå kl.10 för att hinna till läkare så finns inget annat val än att ställa in dagen med Julia och åka in och jobba 10-22. Hatar verkligen det här. Såklart står chefen där när jag kommer in och då har han fattar och kommit in och ska täcka det och för att jag missade ett samtal när jag stressade in så hade jag missat den infon. Så jag satt och grät som ett barn i personalrummet mitt framför honom. Orkar inte mer och sa precis som det va och vad jag tyckte. Kunde inte sluta grina.
Fick lugna ner mig tillslut och åka hem i 4tim för att sen återvända och jobba som vanligt.
Vet inte hur jag ska överleva dom här 4månaderna. Vet inte hur jag ska få dom att inse heller att jag som är med barn och behöver min energi inte kan rädda allt jämt. Om jag inte kan sluta gråta så fort jag kommer hem efter idag kommer jag inte hålla en vecka till..
Mamma, pappa, bror och Rickard är ju från vettet och vill själva åka in och visa vad dom tycker och även om jag förstår och måste tänka på mig själv så vill jag ju alltid hjälpa till som jag önskar dom också ville. Och jag kan inte vara sjukskriven i 4månader heller även om jag säkert skulle bli det på momangen om jag pratade med nån nu. Och vi behöver pengar också för den delen. Vi ska snart flytta och alla pengar jag tjänar just nu spelar roll för nästa års inkomst. Men jag vet, Enzo är så mycke viktigare än allt det där och jag är lite orolig. Men ska till barnmorskan på månda så får prata lite då. Ska bli skönt, så länge dom säger att han fortfarande mår bra.
Nej nu ska jag dricka en stor kopp te, ta en huvudvärks tablett och sen vara skit onödig och äta Mc när jag ska till jobbet IGEN :/
Hoppas så att dagen imorn blir bättre när jag är ledig (ska ju jobba helg). Hoppas på julia imorn <3 kramar!
Enzos första sko :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar