Idag är det onsdag och Rickards första jobb dag. Dock inte mycket jobb då han inte haft mycket att göra utan bara pratat lite i telefon och mailat lite. Imorn blir det desto mer och nästa vecka får vi se om vi får se älsklingen nått alls. Då är det nordbygg mässan och han kommer väl vara där och jobba 8-8 eller nått sånt, får se hur det kommer kännas :P
Enzo är idag 12dagar och han har haft 3dagar då han bara sovit typ. Ätit och och sen somnat igen. Han har vart vaken på morgonen och en sväng på kvällen men that's it typ. Får väl se om det är för han ska spurta iväg och bli 1meter redan :P
BVC va här på hembesök igår i alla fall och allt gick bra. Hon tycker han är så fin, så fin och han hade gått upp lite till. Han väger 3720 nu så är nära sin födelsevikt igen vilket är bra. Dom vill ju att dom ska nå den igen efter 10-14dagar och han kommer vara så nära i alla fall att det är bra nog.
Växer så det knakar :) Igår gick vi och la oss ''tidigt'' jag och Enzo för jag va så jäkla trött och tänkte att det gör fasen inget om vi somnar lite tidigare och äter lite tidigare eftersom jag ändå matar honom sen på natten. Däremot väckte jag inte honom i natt utan lät honom vakna till lite själv. Han vaknade väl inte på riktigt men började låta och hålla på och då vaknade vi lite tillsammans så han fick äta lite. Han är väldigt snäll på natten men vill gärna låta en del efter han ätit så jag är alltid vaken 1tim i alla fall även om han bara äter mellan 15-30minuter. Och nu när den där extra, galna energin som jag hade första veckan börjar gå bort så är jag trött på morgonen. Och ändå är han snällare än dom flesta bebisarna som bara äter 1gång på natten.
Vissa tycker det är taskigt och att jag ska väcka honom varannan sekund för att äta men han går upp som han ska och är han verkligen hungri så vaknar han så det är mer taskigt att väcka honom. Rekomendationerna om hur ofta dom ska äta ändras jämt men så länge han äter så bra som han gör på dagen så går det här perfekt på natten. Men vi får väl se snart om han kanske ändras och man kanske måste upp hela tiden helt plötsligt, bara att njuta när det är så här bra.
Va hos mamma och pappa igår me. Första gången för Enzo men han verkade inte bry sig :P Han myste med mormor och morbror ett tag och sen vill han käka igen :)
Jag och Rickard har suttit och tittat på honom hela dagen idag och kan inte fatta att vi gjort en så jävla söt sak :) Han är så jävla fin och liten och man vill ju bara äta upp honom. Och han är vår. Undra när vi ska förstå det?? När han är 18 och försöker kräva en egen bil eller nått sånt förmodligen haha
Aja nu ska vi mysa vidare, fast först ska ha få lite käk va det tänkt :)
hade toppen!!
onsdag 17 mars 2010
söndag 14 mars 2010
söndagsmys :)
Idag är Enzo 9dagar gammal och han har haft sin farmor och farfar här fredag-söndag för att hälsa lillen välkommen till världen. Vi har ätit gott, bara umgåtts och kollat Melodifestivalen såklart.
Mamma och Mackan har också vart me. Mamma har vart här nästan varje dag sedan han kom ut.
Vi har fått massa fina blommor och kläder och gossedjur, fin fina saker :)
Han äter duktigt och sover jätte bra. Väcker honom mitt i natten för att äta en gång och annars sover han igenom hela natten så vi ska inte gnälla. Men vi vet ju också att det kan ändras imorgon så bara att njuta medans vi kan. Han är också gräsligt stark i nacken. Man måste passa huvudet ordentligt när man håller honom för han förstår inte alls att han är liten :P
Det värsta han vet är att byta blöja men annars är han ganska nöjd. Har vart grinig idag en del och va det i onsdags och då är det mest mamma som gäller men annars är han lugn och snäll. Sover och äter och är vaken i små perioder. Men rätt som det är vrider ju det om sen och han är vaken hela tiden. Inte konstigt efter födelsen att han behöver sova heller.
Jag orkar me lite mer än innan men det betyder typ fler varv långsamt upp och ner för trappan. Vi har tagit en lite promenad till macken här brevid men då måste Rickard putta vagnen för eftersom det är (ytte, pytte) lite uppför så klarar inte riktigt jag det. Känns snabbt i såret då.
Tog imorse också bort bandaget men det syns inget ändå, sitter ju fortfarande kvar lite tejp bitar över stygnen så inte konstigt och ganska skönt säger jag :) Va inte lite rädd för det.
Kan skratta lite nu men inte snyta mig eller hosta för då tror jag att stygnen flyger all världens väg.
Enzo fick också sitt första bad idag. Varade i ungefär 3minuter för det va ingen hitt men det va ungefär det som behövdes så gör inget. Blir bättre om några gånger.
Nu ikväll har vi haft söndags mys med film jag och Rickard och Enzo har legat och sovit brevid oss på soffan.
Nu ska vi bäda upp honom, byta blöja, mata och sen sova för natten. Är helt slut. Blir det av honom fast vi knappt gör något - helt sjukt!!
Tjollahopp på er alla
Mamma och Mackan har också vart me. Mamma har vart här nästan varje dag sedan han kom ut.
Vi har fått massa fina blommor och kläder och gossedjur, fin fina saker :)
Han äter duktigt och sover jätte bra. Väcker honom mitt i natten för att äta en gång och annars sover han igenom hela natten så vi ska inte gnälla. Men vi vet ju också att det kan ändras imorgon så bara att njuta medans vi kan. Han är också gräsligt stark i nacken. Man måste passa huvudet ordentligt när man håller honom för han förstår inte alls att han är liten :P
Det värsta han vet är att byta blöja men annars är han ganska nöjd. Har vart grinig idag en del och va det i onsdags och då är det mest mamma som gäller men annars är han lugn och snäll. Sover och äter och är vaken i små perioder. Men rätt som det är vrider ju det om sen och han är vaken hela tiden. Inte konstigt efter födelsen att han behöver sova heller.
Jag orkar me lite mer än innan men det betyder typ fler varv långsamt upp och ner för trappan. Vi har tagit en lite promenad till macken här brevid men då måste Rickard putta vagnen för eftersom det är (ytte, pytte) lite uppför så klarar inte riktigt jag det. Känns snabbt i såret då.
Tog imorse också bort bandaget men det syns inget ändå, sitter ju fortfarande kvar lite tejp bitar över stygnen så inte konstigt och ganska skönt säger jag :) Va inte lite rädd för det.
Kan skratta lite nu men inte snyta mig eller hosta för då tror jag att stygnen flyger all världens väg.
Enzo fick också sitt första bad idag. Varade i ungefär 3minuter för det va ingen hitt men det va ungefär det som behövdes så gör inget. Blir bättre om några gånger.
Nu ikväll har vi haft söndags mys med film jag och Rickard och Enzo har legat och sovit brevid oss på soffan.
Nu ska vi bäda upp honom, byta blöja, mata och sen sova för natten. Är helt slut. Blir det av honom fast vi knappt gör något - helt sjukt!!
Tjollahopp på er alla
torsdag 11 mars 2010
onsdag 10 mars 2010
Enzo är här!!
Idag är det den 10:de och jag ligger i soffan med en pytteliten bebis brevid mig. Kom hem från sjukhuset i måndags och nu ligger vi här.
Känns helt knäppt och obegripligt än så länge..
Mina värkar började kl. 4 natten till torsdag förra veckan. Vid 8 tiden så åkte vi in för att dom ville gör en koll eftersom jag inte va säker på om vattnet gick när min slempropp gick vid 03.30. Vi åkte in och på vägen dit klockade vi värkarna, som innan hade varit lite olika, 6min isär. Vi kom in och jag blev kopplad för att kolla både honom och mig. Fick också en lite annorlunda undersökning eftersom att dom inte ville ta infektionsrisk ifall mitt vatten hade gått och det ändå inte va riktigt tid. Min tapp hade lite kvar att jobba på och jag va öppen nästan 3cm.
Vi fick åka hem vid 10 igen och Rickard fick sova lite för att orka med. Jag kunde vila lite men inte mycke dock. Värkarna blev lite glesare ett tag under ''vilan'' men kom sen igång snabbt igen. Dom hoppade lite mellan magen och svanken men när det var i svanken kändes det som jag inte kunde klara mer. Vi åkte hem till mamma och pappa (dom va på jobbet men marcus va hemma) och lånade deras bubbelbad och så satt jag där i i ca 30min och försökte lugna. Sen blev jag galen på det och tyckte vattnet va '''i vägen'' :P Upp igen och så bestämde vi oss för att vi måste äta lite innan det va dags så vi orkade me. Rickard fixade käk och jag försökte äta så mycke som gick men med värkar 3min isär tillslut så va det bara att ge upp och åka in. Hade pratat med dom ett par gånger...
När vi kom in va kl. ca 10-17.30 och så kopplades vi upp igen och dom undersökte mig igen. Va fortfarande pyttelite kvar av tappen och jag va öppen 4cm och då ville jag bara sjunka genom jorden. Tyckte inte det hände ett skit för denna smärta och med tanke på att värkarna redan hållt på i ca 12tim. Helt sjukt. Jag fick testa en massa. Yoga boll, sitta, stå lite, luta och massa sånt med syrgasen framför mig. Dom fick tillslut ta hål på mitt vatten för att få igång det. Tillslut fick jag också medecin för att sätta fart. Dom sprang fram och tillbaka hela kvällen och när jag va öppen nog och kände att jag inte orkade mer fick jag äntligen min epidural. Det va HELt UNDERBART kan jag lova. Helt plötsligt blev allt mycket skönt :) Fortsatte så ett bra tag tills trycket kom och då var det dags trodde vi. Tappen var helt borta och jag var helt öppen men han va inte klar. Dom började ta prov med en lång nål i hans huvud för att veta att han fortfarande orkade me. Jag hade börjat fått feber och dom började tveka så med tempen kollad hela tiden och prover på hans huvud började dom fundera vad dom skulle göra för att hjälpa till. Jag ringde in mamma vid 00.15 för att jag va orolig, nått va inte rätt och detta skulle inte gå som det borde så mamma kom och stöttade oss lite. Vi försökte och sköterskan som verkligen ville att det skulle gå bra bestämde att fast hans huvud inte riktiga va ordentligt nere skulle hon försöka hjälpa vinkla lite och vi skulle knysta. Blev nog bra 5min knystningar innan läkaren kom tillbaka och det blev på 2sek bestämt att vi måste ta akut kejsarsnitt. Dom sa det och 2sek senare va vi ute ur rummet och rullades in i nästa. Vi beskriver detta båda två (R och jag) som att rullas in i en krigszon. Det va JÄTTE starka strålkastar lampor som lös och det såg ut som det stor 16pers i blå kläder och alla började springa omkring såfort vi kom in. Dom sa hela tiden saker som ''Hej malin'', '' vi ska ta hand om dig malin'', ''nu måste vi dra lite här malin'' mm och jag kände mig helt lost. Rickard drogs iväg för att få en skyddsdräkt och jag blev rullad på sidan för en bedövning som skulle ta bort all känsel från bröstet och nedåt och OMG it did.
Rickard kom tillbaka och dom tog ut lillen snabbt som attans (även om det kanske inte kändes så för oss). Vi va båda rädda men han kom ut och dom sprang ut med honom och Rickard efter. Läkarna sa att allt va bra och dom bara måste kolla allt eftersom jag hade feber och han kanske hade fått lite också mm. Sen öppnades dörren mellan undersökningsrummet och mitt rum där jag låg och ''lagades'' och jag hörde hans första skrik och jag började gråta. Han grät och då va det fine, då visste jag att allt skulle bli bra.
Rickard kom in sen med honom och visade honom och han va såååå fin, även om det var ganska svårt för mig att förstå för jag kände mig så borta. Han föddes fredagen den 5:e mars 01.55, vägde 3880gr och va 53cm lång :) När jag va ''lagad'' fick dom gå tillbaka till förlossningsrummet och jag upp till uppvaket. Kände ingenting i kroppen men armarna skakade konstant och det gick inte att slappna av från medecinen. Helt sjukt. Rickard kom sen upp för han ville se att allt vart bra och satt med mig i 45min kanske och då va mamma nere med Enzo. Sen gick Rickard ner för att kolla honom och mamma kom upp till mig i 1tim innan hon åkte hem för att vila lite så hon kunde komma tillbaka sen. Jag hade under tiden kämpat galet för att röra tår och ben så jag kunde få komma till mina killar och vid 5 hade jag kämpat nog. Dom förstod inte hur jag kunde ha gjort det så snabbt men allt för att komma till dom. Jag rullades ner och fick min underbara plutt i famnen och min underbara kille brevid mig. Vi fick vila lite men jag kunde ju självklart inte sova utan bara tittade honom i flera timmar.
Senare på morgonen blev vi uppkörda till ett rum som vi fick dela tills ett eget rum blev ledigt.
Jag hade gräsligt ont och kunde knappt röra mig men Rickard lärde sig snabbt att byta blöja och att gosa mycket med plutten :)
Mina undebara. Sen fick vi stanna på sjukhuset tills måndag och jag va lite smått nervös. Mest för att jag inte kunde röra mig så bra och hur det skulle gå. Med Enzo kändes allt bra och Rickard är helt otrolig :)
Nu sitter vi här och fast jag fortfarande har ont och allt är lite svårt och jag absolut inte orkar röra mig långt eller länge alls så är det bättre och mysigt att ha en helt egen lite sötnöt. Förutom att mian bröstvårtor håller på att trilla av då :P helt sjukt va ont dom göra :P menmen.
Vi va idag på BVC för första vägningen och nästa vecka kommer dom hit på hembesök.
Han gick ner 300 första dagarna som dom brukar men har n u gått upp lite igen så det såg toppen ut.
Idag ska vi faktiskt orka oss på ett litet kalas för min kusin som fyller 20 så nu måste jag sluta.
Puss på er alla :)
Känns helt knäppt och obegripligt än så länge..
Mina värkar började kl. 4 natten till torsdag förra veckan. Vid 8 tiden så åkte vi in för att dom ville gör en koll eftersom jag inte va säker på om vattnet gick när min slempropp gick vid 03.30. Vi åkte in och på vägen dit klockade vi värkarna, som innan hade varit lite olika, 6min isär. Vi kom in och jag blev kopplad för att kolla både honom och mig. Fick också en lite annorlunda undersökning eftersom att dom inte ville ta infektionsrisk ifall mitt vatten hade gått och det ändå inte va riktigt tid. Min tapp hade lite kvar att jobba på och jag va öppen nästan 3cm.
Vi fick åka hem vid 10 igen och Rickard fick sova lite för att orka med. Jag kunde vila lite men inte mycke dock. Värkarna blev lite glesare ett tag under ''vilan'' men kom sen igång snabbt igen. Dom hoppade lite mellan magen och svanken men när det var i svanken kändes det som jag inte kunde klara mer. Vi åkte hem till mamma och pappa (dom va på jobbet men marcus va hemma) och lånade deras bubbelbad och så satt jag där i i ca 30min och försökte lugna. Sen blev jag galen på det och tyckte vattnet va '''i vägen'' :P Upp igen och så bestämde vi oss för att vi måste äta lite innan det va dags så vi orkade me. Rickard fixade käk och jag försökte äta så mycke som gick men med värkar 3min isär tillslut så va det bara att ge upp och åka in. Hade pratat med dom ett par gånger...
När vi kom in va kl. ca 10-17.30 och så kopplades vi upp igen och dom undersökte mig igen. Va fortfarande pyttelite kvar av tappen och jag va öppen 4cm och då ville jag bara sjunka genom jorden. Tyckte inte det hände ett skit för denna smärta och med tanke på att värkarna redan hållt på i ca 12tim. Helt sjukt. Jag fick testa en massa. Yoga boll, sitta, stå lite, luta och massa sånt med syrgasen framför mig. Dom fick tillslut ta hål på mitt vatten för att få igång det. Tillslut fick jag också medecin för att sätta fart. Dom sprang fram och tillbaka hela kvällen och när jag va öppen nog och kände att jag inte orkade mer fick jag äntligen min epidural. Det va HELt UNDERBART kan jag lova. Helt plötsligt blev allt mycket skönt :) Fortsatte så ett bra tag tills trycket kom och då var det dags trodde vi. Tappen var helt borta och jag var helt öppen men han va inte klar. Dom började ta prov med en lång nål i hans huvud för att veta att han fortfarande orkade me. Jag hade börjat fått feber och dom började tveka så med tempen kollad hela tiden och prover på hans huvud började dom fundera vad dom skulle göra för att hjälpa till. Jag ringde in mamma vid 00.15 för att jag va orolig, nått va inte rätt och detta skulle inte gå som det borde så mamma kom och stöttade oss lite. Vi försökte och sköterskan som verkligen ville att det skulle gå bra bestämde att fast hans huvud inte riktiga va ordentligt nere skulle hon försöka hjälpa vinkla lite och vi skulle knysta. Blev nog bra 5min knystningar innan läkaren kom tillbaka och det blev på 2sek bestämt att vi måste ta akut kejsarsnitt. Dom sa det och 2sek senare va vi ute ur rummet och rullades in i nästa. Vi beskriver detta båda två (R och jag) som att rullas in i en krigszon. Det va JÄTTE starka strålkastar lampor som lös och det såg ut som det stor 16pers i blå kläder och alla började springa omkring såfort vi kom in. Dom sa hela tiden saker som ''Hej malin'', '' vi ska ta hand om dig malin'', ''nu måste vi dra lite här malin'' mm och jag kände mig helt lost. Rickard drogs iväg för att få en skyddsdräkt och jag blev rullad på sidan för en bedövning som skulle ta bort all känsel från bröstet och nedåt och OMG it did.
Rickard kom tillbaka och dom tog ut lillen snabbt som attans (även om det kanske inte kändes så för oss). Vi va båda rädda men han kom ut och dom sprang ut med honom och Rickard efter. Läkarna sa att allt va bra och dom bara måste kolla allt eftersom jag hade feber och han kanske hade fått lite också mm. Sen öppnades dörren mellan undersökningsrummet och mitt rum där jag låg och ''lagades'' och jag hörde hans första skrik och jag började gråta. Han grät och då va det fine, då visste jag att allt skulle bli bra.
Rickard kom in sen med honom och visade honom och han va såååå fin, även om det var ganska svårt för mig att förstå för jag kände mig så borta. Han föddes fredagen den 5:e mars 01.55, vägde 3880gr och va 53cm lång :) När jag va ''lagad'' fick dom gå tillbaka till förlossningsrummet och jag upp till uppvaket. Kände ingenting i kroppen men armarna skakade konstant och det gick inte att slappna av från medecinen. Helt sjukt. Rickard kom sen upp för han ville se att allt vart bra och satt med mig i 45min kanske och då va mamma nere med Enzo. Sen gick Rickard ner för att kolla honom och mamma kom upp till mig i 1tim innan hon åkte hem för att vila lite så hon kunde komma tillbaka sen. Jag hade under tiden kämpat galet för att röra tår och ben så jag kunde få komma till mina killar och vid 5 hade jag kämpat nog. Dom förstod inte hur jag kunde ha gjort det så snabbt men allt för att komma till dom. Jag rullades ner och fick min underbara plutt i famnen och min underbara kille brevid mig. Vi fick vila lite men jag kunde ju självklart inte sova utan bara tittade honom i flera timmar.
Senare på morgonen blev vi uppkörda till ett rum som vi fick dela tills ett eget rum blev ledigt.
Jag hade gräsligt ont och kunde knappt röra mig men Rickard lärde sig snabbt att byta blöja och att gosa mycket med plutten :)
Mina undebara. Sen fick vi stanna på sjukhuset tills måndag och jag va lite smått nervös. Mest för att jag inte kunde röra mig så bra och hur det skulle gå. Med Enzo kändes allt bra och Rickard är helt otrolig :)
Nu sitter vi här och fast jag fortfarande har ont och allt är lite svårt och jag absolut inte orkar röra mig långt eller länge alls så är det bättre och mysigt att ha en helt egen lite sötnöt. Förutom att mian bröstvårtor håller på att trilla av då :P helt sjukt va ont dom göra :P menmen.
Vi va idag på BVC för första vägningen och nästa vecka kommer dom hit på hembesök.
Han gick ner 300 första dagarna som dom brukar men har n u gått upp lite igen så det såg toppen ut.
Idag ska vi faktiskt orka oss på ett litet kalas för min kusin som fyller 20 så nu måste jag sluta.
Puss på er alla :)
onsdag 3 mars 2010
Lite bilder..
fick en hemmagjord Monster boddy av moster :)
Fick även denna av henne såklart :) Coolt Enzo tryck på ryggen me :)
Fick en Tommy H skjorta av mormor från USA bla. och jag har köpt den jätte mysiga grod hooooodin :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)